Vår lillegrabb är inte direkt något fan utav att ligga på mage, men tränar några gånger om dagen
och igår hände det, han rullade från mage till rygg 2 ggr efter varandra, STORA KILLEN! 

Emil hälsade på sin moster igår, vår saknade ängel. Han kommer aldrig få träffa henne, lära känna henne, hon kommer aldrig få träffa honom, lära kära honom. Men han föddes med en ängel i sitt liv och kommer bära med sig det resten av sitt liv, som alla vi andra. Hon vakar över honom som hon vakar över oss. 

 

Vi förlorade en syster, ett syskon. Mamma förlorade sitt barn. Jag har fått lära mig att man går vidare, när allt känns för jävligt så rullar vardagen på endå. Jag var bara 3 år, jag vet inte vad jag minns då jag bladat ihop allt för länge sen med minnen, fotografier och berättelser. Jag har lärt mig att hur mycket man än saknar, längtar, hoppas, hatar, gråter så kommer hon aldrig komma tillbaka, de spelar lixåm ingen roll det blev som det blev. Tills idag, nu står jag här med ett eget barn, en egen son, om han skulle tas ifrån mig? Idag har jag ännu svårare att förstå hur mamma klarade att gå från 3 barn till 2. Det är det värsta som kan hända i livet. Idag förstår jag hur jävla stark min mamma är, Ingen ska behöva se sitt barn dö!

 

Igår när vi var på bvc vägde och mätte vi lillen som vanligt och nu är långeman 62,5 cm och väger 6,2 kg, stoora killen! Nu väger han näääästan dubbelt så mycket som när han föddes (3310g), han är alltså 2 nyfödda Emil, har han varit så liten? 

 

Idag är de egentligen sista babymassagen men killen sover foortfarande?! och vi ska vara där kl 11, så känner att jag inte vill väcka honom och stressa med mat och allt på 30 min. Så vi kör på en slapp dag idag och ikväll ska vi hem till Ida och Oskar, mys :)

 

Idag var det dags för 3 månaders vaccinationen för lilleman. Albert följde med då jag hatar att se när man tar sprutor, så Albert fick ha honom i knät och så valde vi att ta sprutorna samtidigt så det skulle vara över fort. Jag satt mitt emot Emil och han var jätte glad först sen när dem stack in dem började han gallskrika i typ 5 sekunder sen var det över, ååh duktiga kille, jag som trodde han skulle bli otröstlig. 

 

Åkte sen till jobbet en sväng och fick med mig 5 gäddor hem, jag vet inte varför jag tackade ja?! haha så äckliga och där ligger dem i min kyl, usch! Hoppas Alberts mamma vill ha dem annars kastar jag dem, jag kan inte laga någon maträtt med gädda och är det ens gott? haha.

 

När jag kom hem från jobbet så har lilleman varit lite gnällig, han skulle ligga på mig och sova, fick absolut inte lägga ifrån mig honom försökte två gånger för jag höll på att kissa på mig men nej då gallskrek vi, så fort jag la honom på bröstet igen somnade han, haha, babygymmet har gått bra men får inte gå någonstans måste ligga bredvid, försökte ta ut diskmaskinen NEJ absolut INTE, så fick ligga och gosa på golvet tills Albert kom hem. Lillevännen hoppas vi slipper feber, nu är han bara varm.

ååh idag blir vår underbara unge hela 3 MÅNADER, man kommer väll aldrig sluta säga att tiden går föör fort men endå så är det så roligt att se hur han utvecklas och man vill se mer mer och mer men endå vill man att tiden ska stanna. 

hur underbara är inte dem små, man kan bara titta på honom och le så skiner han upp i ett stoort leende och skrattar. Och han ligger och pratar och gör massa härliga ljud, mamma hjärtat <3 Han försöker för fullt att vända sig från rygg till mage, kommer halvvägs sen tippar han tillbaka, alltså är det inte lika lätt på skötbordet längre att byta blöja han kör med hela koppen och försöker göra allt annat än ligga still, men innan man vet ordet om det så är väll det där ingen match längre. Och på lördag är han REDAN 3 MÅNADER!!

 

Min lilla skitunge har hittat tummen, han har i några veckor sugit på händerna och alltid haft dem vid munnen, men här om dagen låg han i babygymmet och så tittade jag och bara whaaat? då låg han och sög på tummen jätte nöjd! haha. Usch har skräckbilden framför mig när en gammal klasskompis sög på tummen tills hon gick i 5-6:an och den var helt sönder sugen, uuusch, haha.

 

 

Min lilla solstråle, det är inte längre bara ett litet knyte som ligger i hopkurrad och stirrar på ingenting, han är med i blicken hela tiden, jollrar, "pratar", ler, skrattar, gråter, skriker. Han vet verkligen vad han vill och det är så kul att han börjat uppskatta babygymmet, det har aldrig varit några problem att lägga honom där men nu leker han med leksakerna, slår på dem och tar tag i dem och ligger och pratar och kör med armarna och benen. Och det är så mysigt när man sitter och pratar med honom och busar och kittlar honom och han skrattar så han tar i med hela kroppen, mamma hjärtat smälter, lilla minimini människa <3 

 

.. men det är inte alltid en dans på rosor, idag väckte pyret mig alldeles för tidigt och eftersom jag är bortskämd med sömn så kändes det och han väägrade somna i vagnen, när han väl gjorde det efter en promenad vaknade han direkt när vi kom hem, aldrig hänt? jag som tänkte ta mig en powernap, bytte blöja, gav han mat men det var en missnöjd bebis, gnällig och skrikig, men efter ett par timmar ä n t l i g e n, somnade båda en timme. Idag var första gången jag känt, faaaan jag vill bara va ensam en timme och få sova (& då vet jag att det finns folk som har skrik och kolik bebisar vareviga dag, men jag har ju tyvärr inget att jämföra med) Men efter min nap är jag en ny människa igen och såklart sover lillen nu och gjort ett bra tag, övertrött var nog bara förnamnet.

 

Lilleman är idag 1,5 månad, och på bvc idag vägde vi som vanligt och Emil är nu en klump på 4,6 kg. Och idag fick jag igen höra att jag verkar vara en sådan trygg mamma, kan man få en finare komplimang, jag känner mig och är trygg, så det syns väll :)

 

 

 

Emil är nästan aldrig grinig, gnällig eller skrikig, bara när han är hungrig eller ont i magen, men ibland har man ingen aning om varför och de gick inte att få tyst på honom trodde vi, men lägger man mobilen eller ipaden nära honom med musik på blir han knäpptyst de funkar alltid! 

 

Igår firade lillprinsen 1 månad, EN HEL MÅNAD! Ena stunden känns det som att han alltid har funnits i vår lilla familj, hur var det innan? Men andra stunden känns det fortfarande så overkligt, är det där lilla charmtrollet vår son, vår alldeles egna? Älskade unge

 

Var på BVC igår på kontroll, han är nu 54 cm lång och väger 4200 g
(vid födseln 48 cm och 3310 g) Växer så det knakar. 

 

 

Jag vågar nästan skriva att magen har blivit något bättre, det är ingen skrikande bebis som tar i så han blir alldeles röd vi har haft sen igår morse. Istället har han haft spymaraton i natt och i morse, spytt ner 4 ombyten och all mat som kommer i, kommer ganska snart upp igen och inte långt där efter är han hungrig igen. Så istället för att rapa honom efter maten, får vi börja avbryta honom när han äter ett par gånger för att rapa, för jag tror det beror på att han ibland hetsäter och är så ivrig och eftersom magmunnen är slapp på bebisar så hinner det väll inte med. Tycker det är lite läskigt när han spyr sådär mycket, eftersom han sover i sin egen säng, om han kvävs av spyerna, men enligt barnmorskan har dem så pass bra reflexer att det inte ska hända, dem vänder sig på sidan eller sväljer de som är kvar i munnen, så hoppas fan på det.

Vi har verkligen världens snällaste och lugnaste lilla prinskorv, han är jätte lätt att läsa av och visar tydligt vad det är som han vill ha, byta blöja, mat, ont i magen.. Sen att han har upptäckt hur högt han kan skrika är ju en annan femma, haha. Men nu tycker vi så synd om honom, jag har ju slutat att amma helt, så han får ju full ersättning nu, vilket ofta kan ge förstoppning, hård i magen. Och nu har han haft 2 dagar med massa skrik och de enda som hjälper är att trycka benen mot magen och massera så lyckas han fisa lite och blir tyst, lugn och glad för en stund, stackaren. Och när han väl lyckas bajsa en gång på morgonen typ så förstår man varför han gnällt så, jisses.. Så nu ska vi prova en ny ersättning och lite rapsolja i som fungerat för andra, så nu hoppas vi.