Här hemma har vardagen rullat på igen, i måndags började A jobba igen vilket innebär att livet som "ensamstående" börjat i veckorna. Ensamt att gått från att ses varje dag till att vakna själv, göra allt själv och somna själv. Och det är mycket känslor i Emils kropp. Han somnar med en blöt kind och vaknar i tårar. Det gör ont att se honom så ledsen, han saknar A så mycket att han vill att jag ska jobba så pappa kan komma hem istället och va hemma med han och Wille. Och då är han en riktig mammagris. Lillevän snart är de helg igen 💕