Igår var vi på återkontroll på BB. Han hade endast gått ner 110 g. Emil som hade gått ner 500 g. Så man kan ju säga att amningen fungerar fybubblan så skönt, mjölk finns det gott om kan man säga. Just nu är dem i mjölkstas och är gigantiska, hårda och gör förjäkla ont men börjar gå åt rätt håll. Som om dem inte var stora innan, men de här är vidrigt! Ialf så fick han godkänt, nålen i handen sa han inte ett pip om! 

Och jag mår verkligen oförskämt bra. Haft mitt tjutkalas igår, tredje dagen babyblues. Precis som med Emil. Tjuter för allt och ingenting tårarna bara spruta. Så lycklig för livet, tjuter för att det känns overkligt, tjuter när Emil springer och pussar William eller säger jag älskar min pappa eller att få en puss av A, att livet är komplett, att jag är rädd för hur vardagen ska bli ensam med två, att ja alla känslor sitter utanpå kroppen. 

Det vi har oroat oss mest för är hur Emil ska ta det. Vi har pratat varje dag om Wille och försökt förbereda honom men jag vet inte det är ju overkligt för oss tänk för en 3 åring Wille har ju bara varit ett namn för honom och att han bor i min mage..

Men aldrig aldrig skulle jag tro att han skulle vara så kärleksfull, så snäll, så hjälpsam. Han vill gärna att han sitter hos honom, pussar på honom, kramar, klappar och ska vara med och byta blöja och är hur underbar som helst. Trodde jag skulle ha en avundsjuk och mammig unge som ville ha mig helt för sig själv. Föll några stenar!

3390 gram & 51 cm kärlek

Vaknade på natten vid 02:00 som vanligt i onsdags för att kissa och inte kunna somna om. Men tyckte känna mig en värk och visst var det så fick en var tionde minut. Hanterbart, undrade när de skulle bli tätare eller om de bara var förvärkar. Det blev morgon väckte A och berättade att ja fått värkar. Emil vakna och vi var här hemma och lekte eller ja vandrade mest omkring. 

Hade en tid hos min barnmorska vid 13.00 för hinnesvepning, kontroll och sätta en tid för igångsättning. Kom dit hade då 2-3 värkar var tionde minut. Bad henne kolla om jag öppnat mig något, 3-4 cm! Då sa hon, åh då blir det bebis inom ett dygn. Oj, hjälp, va skönt, aj..

Åkte till jobbet lämnade Emil hos mamma försökte få tag på förlossningen men var upptaget en halvtimme om inte mer där och då började de kännas som ryggen skulle gå av, och de kom tätare och tätare. Vi fick ialf komma in, stannade bara på Ica och handlade lite innan vi åkte in. Kom in på förlossningen klockan 15.00 Fick ett rum och kollade ctg / värkarna. Hade öppnat mig 5 cm då. Började bli väldigt jobbigt så tog lite lustgas men tyckte inte alls om det den här gången (älskade den med Emil) är ju dock dyngförskyld med så kan inte andas med näsan. Bad om epidural, förberedde för det och fick under tiden sitta på en pilatesboll. Vattnet gick vid ca 16:30. Började känna ja klarar inte mer, ja vill bara lägga mig ner och dö. Nä upp på britsen nu så kommer dem nu ska sätta i epidrualen. Lägger mig känner att ja håller på att bajsa på mig gör så ont. Vi ska göra en undersökning oj Louise tryck inte huvudet är på väg ut du har öppnat dig 5 cm på 15-20 min. Ingen epidural ingen lustgas tröck jag ut ungen, krystvärkar 2 min så var han ute. AJ SOM FAN! Men vilken lycka att få upp honom på bröstet, vår William! 

Klart man längtar och vill att det ska sätta igång men knappt en vecka kvar innan det blir igångsättning isåfall. Och det här är ju sista gången jag är gravid så jag passar på att njuter för sen kommer det ju en tid då man kommer sakna den här magen. 

& äntligen är Emil frisk från feber, spyor och snor. Endast hostan kvar som alltid sitter kvar i flera veckor. Dock har jag åkt på en mysig förskylning men så länge de bara är det överlever jag 😅

I fredags åkte vi hem till Ida, Johan & meja. Där även Cacka och Robba kom för taco och fredagsmys. Lördag till söndag var Emil hos mamma och Anders. Så vi körde lördagsshopping och köpte med oss mat hem och lagade och bara myste. Välbehövligt att få va lite själva och sakna minimannen 💙

Var hos barnmorskan igår, 9 kg upp och ett SF mått på nästan 34 cm. Hade 33 cm sist och hade ökat ungefär 7 mm. Fortfarande under kurvan men absolut ingen fara. Magen har sjunkit och nu har lilleman fixerat sig och ligger startklar låångt ner. 

Jobbar min sista jobb dag på fredag. Så får vi se när han känner sig redo för att möta världen. När folk frågar när jag ska ha och svarar nästa onsdag så hoppar dem typ i taket. Inte ska väll jag jobba och inte ska man vara sådär liten då.. Vilken tur att vi alla är olika 😅👍🏻 jag känner mig absolut inte höggravid och frågar ni A har han knappt märkt av att jag vart gravid. Han glömmer typ av de oftare än jag. Åh skönt är väll de. Men nu längtar hela familjen. Varje dag säger Emil att han inte kommit än och varje gång jag ringer A tror han att vi ska föda barn. Haha 

I fredags spelade A hockey på kvällen med sitt jobb så jag och Emil myste hemma framför fångarna på fortet eller ja han somnade precis när de börja i mitt knä, haha. 

I lördags var vi så rastlösa så vi åkte till falerum köpte lite kläder och sen vidare till mamma och Anders i kaggebo. Fika, långpromenad, kasta sten på isen och korvgrillning innan vi åkte hem med en övertrött unge. Sen hamnade vi framför Melodifestivalen. 

Och så fick Malin och Hampus sin dotter med, tänk att Seth blivit storebror. Så mysigt, nu längtar vi ännu mer fast endå kan han få stanna ett tag till i magen 😅❤️

Och mitt andra kiddo utanför magen då. Ja han gör mig verkligen grå hårig har lust att slita av mig de ett par gånger om dagen. Han kan verkligen bråka och testar oss för allt. Och jag är ju för det mesta själv med honom så jag får ju ta allt. Och när man inte sover bra, jobbar och känner sig lite låg. Då är tålamodet och humöret inte på topp. Han skäms ju som tusan efter han haft sina utbrott och är världens snällaste han fattar ju att han gör / gjort fel men att han måste bli så arg / förbannad för små saker.... Ja inte alls kul att bråka varje dag men han utvecklas ju och dem har ju sina faser ... 

Nu har vi istället 17 februari som vi räknar ner till. 2,5 vecka kvar och max 4,5 vecka kvar tills vi får träffa lillebror. Men det som är läskigt är att det kan ju ske precis när som helst han är ju färdig och vi väntar ju bara på att han är redo.  

Jag mår verkligen kanon, känner mig absolut inte höggravid eller less på det. Även fast ja önskar lite.. Det enda som jag får panik på är att jag inte kunnat sova de senaste 3 nätterna. Ligger och vänder och vrider på mig och kommer verkligen inte till ro, hoppar mellan vår säng, Emils och soffan. Inte för att jag är kissnödig, hungrig eller dålig sovställning. Jag är så trött men kan inte sova. Resultat ont i huvudet som jag vet inte vad... Kanske kroppens sätt att förbereda sig för vakna nätter, kanske inte får en lika lätt krabat som Emil vart med sömn vem vet.