Igår firade lillprinsen 1 månad, EN HEL MÅNAD! Ena stunden känns det som att han alltid har funnits i vår lilla familj, hur var det innan? Men andra stunden känns det fortfarande så overkligt, är det där lilla charmtrollet vår son, vår alldeles egna? Älskade unge

 

Var på BVC igår på kontroll, han är nu 54 cm lång och väger 4200 g
(vid födseln 48 cm och 3310 g) Växer så det knakar. 

 

 

Jag vågar nästan skriva att magen har blivit något bättre, det är ingen skrikande bebis som tar i så han blir alldeles röd vi har haft sen igår morse. Istället har han haft spymaraton i natt och i morse, spytt ner 4 ombyten och all mat som kommer i, kommer ganska snart upp igen och inte långt där efter är han hungrig igen. Så istället för att rapa honom efter maten, får vi börja avbryta honom när han äter ett par gånger för att rapa, för jag tror det beror på att han ibland hetsäter och är så ivrig och eftersom magmunnen är slapp på bebisar så hinner det väll inte med. Tycker det är lite läskigt när han spyr sådär mycket, eftersom han sover i sin egen säng, om han kvävs av spyerna, men enligt barnmorskan har dem så pass bra reflexer att det inte ska hända, dem vänder sig på sidan eller sväljer de som är kvar i munnen, så hoppas fan på det.

 

Idag har lillprinsen och jag suttit ute mot husväggen och njutit av solen på morgonen, så underbart skönt! Hoppade sen in i bilen och for iväg mot jobbet och skrev ut några papper och sa hejdå till Paula som åker hem till Stockholm idag, får komma och hälsa på dig snart :) Åkte sen och inhandlade ny ersättning till mini, hoppas det är som de flesta säger att nan är bättre än semper. 

Vi har verkligen världens snällaste och lugnaste lilla prinskorv, han är jätte lätt att läsa av och visar tydligt vad det är som han vill ha, byta blöja, mat, ont i magen.. Sen att han har upptäckt hur högt han kan skrika är ju en annan femma, haha. Men nu tycker vi så synd om honom, jag har ju slutat att amma helt, så han får ju full ersättning nu, vilket ofta kan ge förstoppning, hård i magen. Och nu har han haft 2 dagar med massa skrik och de enda som hjälper är att trycka benen mot magen och massera så lyckas han fisa lite och blir tyst, lugn och glad för en stund, stackaren. Och när han väl lyckas bajsa en gång på morgonen typ så förstår man varför han gnällt så, jisses.. Så nu ska vi prova en ny ersättning och lite rapsolja i som fungerat för andra, så nu hoppas vi. 

I fredags var Albert ledig, han hade jobbat natt, så under tiden han sov åkte jag och Emil hem till mamma och Johan, agerade frisör, slingade mammas hår och klippte och färgade Johans hår, blev kanonbra, blir typ överaskad över vad ja kan, haha! Albert kom sen så då åkte vi till tornby, åkte runt på några bilfirmor och kollade bil, men hittade inget, mötte sen upp Björne och åkte in till staden och köpte med oss mat hem till honom, massa olika grillspett från något grek ställe, gott! Och sen skulle Björne busa med Emil, har aldrig hört någon prata så "fult" bebisspråk förut, HAHA! 

 

I lördags hade vi planer på att åka till Norrköping och kolla på en bil, men hittade istället en i stan, så nu har vi äntligen köpt en till bil, blev en volvo v70 med automat, fyfan så bekvämt! Så nu har Emil och jag något att brumma iväg i när dessa fyra väggar får oss att må illa. 

 

Åkte sen hem till Ingalill där det bjöds på våfflor, jordgubbar och grädde, så GOTT! och Emil fick en hel kasse med massa fina kläder i olika storlekar, tusen tack! Efter de åkte vi hem till mamma och Anders där kusinen Paula kommit och hälsat på i helgen, åt tacos och tittade på melodifestivalen.

 

Igår kom Paula hit på morgonen, så åkte vi ut till tornby och sen åkte hon och jag in till staden, typ inga affär var ju öppna så det var ju kul, haha, så tog en lunch på tacobaren och åkte sen hem till mamma där morfar kom förbi på fika och sen tog vi en promenad ute, helvete så kallt det är och endå är det typ knappt minus grader? Gick sen in och åt hemmagjord pizza. Lagom, lugn slapp helg :)

 

 

Igår kom Sara, Ida och Otto hit och hälsade på mig och Emil, dem tog med sig semlor som vi tjockade i oss, gott! Det är som julafton nästan varje dag, Emil fick en jätte gullig onepiece utav Sara, tusen tack! Gick sen en promenad ute, helskotta så kallt det är ute, tog flera timmar innan man tinade upp, brr..

 

Idag är det en lugn dag, inget planerat, tog sovmorgon till halv 10, (älskar lillkorvens sovtider, väcker mig klockan 03 och 06 för mat och blöjbyte och somnar direkt om efteråt, snälla håll i sig). Har precis varit ute och gått till flamman och hämtat ut mitt h&m paket, 2 tröjor och 2 nya smal jeans, nu jäklar är det bara att gå ut och gå och gå och gå bort de sista kilona!

 

Under graviditeten får man ju massa information om allt möjligt och man går på föräldrakurser och de pratas, man får råd och tips och trix om allt möjligt, om graviditeten, om förlossning och när barnet kommer ut.. Men jag saknade någon som sa hur MAN SJÄLV MÅDDE efter förlossningen. Visst förstår jag att man har ont där nere, man trycker ju ut en klump genom ett "litet hål" och att man blöder efteråt. Men att man hade sååå ont där nere, att man inte kunde sitta utan att det gjorde åt helvete ont, fick sitta på kuddar och bulla upp filtar så man satt någorlunda bekvämt. Eller att man var helt svag i kroppen, gå några meter var ju som att springa spåret och dessa eftervärkar, aaj..

 

Eller det här med amning som är SÅ NATURLIGT, "det kan göra lite ont, du kan få lite små sår, det kommer spänna lite". Jag hade problemet att lilleman inte kunde ta bröstet, jag har fortfarande mina normala bröstvårtor, oftast brukar dem ju bli "längre" ju mer dem suger, men icke. Han fick inte in bröstet tillräckligt långt in, så han släppte hela tiden, så jag fick jätte bra hjälp uppe på bb och började med amningsnapp, vilket fungerade kanon. Nackdelen är att det är jobbigare för bebisen att suga och tröttnar fortfarande, vilket leder till att bröstet töms aldrig och kan och i mitt fall leder till mjölkstockning, fick feber, frossa och mådde dåligt i hela kroppen. För att få bort det måste man tömma bröstet, massera, lägga på värme, amma tills det släpper, men efter 3 mjölkstockningar fick jag nog, jag vill inte må dåligt, ägna hela dagarna åt att hålla brösten fria från mjölkstockningar så jag gav upp amningen.

 

Först kände jag det kan jag ju inte göra, jag kan ju inte sluta amma, Emil är ju endast 2 veckor gammal, men det är ju ens eget val och idag är ersättningen så pass bra att det skadar inte honom och hellre en glad mamma, som ger en glad bebis. Så nu är jag uppe i att trappa ned amningen, vilket går kanon och så mycket bättre jag mår! Amning är inte naturligt för alla, det finns många orsaker till att det inte fungerar för en själv. Och jag är så glad att lilleman tar flaskan och att han mår bra och går upp som han ska är det viktigaste!

 

 

Dagarna dem går eller ja snarare springer iväg.. 
I fredags lämnade vi Emil hos mamma och Anders efter Alberts jobb, körde på en barnfri kväll, mat på mörners och sen bio, vi såg den svenska filmen ego. Skönt att komma hemifrån och bara vara Louise och Albert och sakna sin lilla prinskorv och ha någon att komma hem och pussa sönder. Mysig kväll!

 

I lördags kom Alberts bror Martin, Åsa och lilla Filip (som inte är så liten längre, såg ut som en jätte emot Emil, haha) hit på fika. Man märker hur fort tiden går, var inte länge sen Filip var lika liten som Emil, hjälp..

 

På kvällen åkte vi hem till Ida och Oskar, där dem bjöd på GRILLAT, guuud så gott. Hamnade sen framför melodifestivalen. Och hur söt är inte den där bilden på när Otto ligger precis likadant som Emil? haha. 

 

 

Igår åkte jag och Emil hem till min farmor och farfar, där även min faster och mina kusiner var, bjöds på jätte god lunch och massa fika. Och Emil låg mest hela tiden och gosade i Naomis famn :) Och så blev han jätte bortskämd med massa fina kläder och första tallrik och matsked. Jätte kul att träffa alla, blir ju inte så ofta.

 

 

& idag blev det besök hos BVC igen, lillkorven väger nu 3920 g, och allt annat såg bra ut, tänk han är redan 3 veckor och 2 dagar gammal, snart 1 månad, jisses! Gick sen hem till Moa en stund så hon fick gosa lite, och även där fick pyret en jätte fin body, tack tack!

 

 

I morse kom mamma förbi med jätte fina blommor och två chokladkartonger, tack världens bästa mamma :) Fick även en stickad jumpsuit som Inger stickat till Emil och en bok, bortskämd lilleman.

 

I helgen lämnade vi Emil hos mamma och Anders en stund på lördagen, åkte till tornby, köpte nya spring/gå byxor och ett par nya mjukisar, bor ju typ i det när man går hemma. Åkte sedan och hämtade upp lilleman och åkte sen vidare hem till Hägg och Tilda där det bjöds på tacos och soffhäng :)

 

I veckan har det blivit ett besök hos bvc, ungen går upp som han ska, väger 3,5 kg och växt 2 cm till 50 cm (dem växer ungefär 1 cm i veckan). Hade även tid hos tandläkaren, hade nästan räknat med 1,2,3 hål sådär, men går därifrån utan ett enda jävla hål, FINT! 

 

 

 

Igår var en barnmorska ifrån BVC här och informerade om lite olika saker och vägde lilleman, nu väger han 3360 g, han har alltså gått upp 50 g från sin födelsevikt, men han gick ju ner till 2960 g (tror jag det va) så han är ett riktigt matvrak eller så är min mjölk som grädde, haha. Men det är skönt att jag vet att han får i sig som han ska nu och går upp i vikt. En liten knubbis har han blivit, fått hamsterkinder, mage och lite hull. Börjar mer och mer se ut som en bebis istället för en nyfödd, ska bli så kul att se vad det blir för något utav den där lilla parveln.

 

Igår innan barnmorskan kom stod jag i duschen, hade lilleman på golvet på en filt i badrummet, helt plötsligt börjar det blixtra framför ögonen, svartna och jag ser sämre och sämre, sätter mig ner på huk på golvet och gungar fram och tillbaka, känner hur hela kroppen skakar och att jag inom vilken minut som helst kommer att svimma, och det enda jag tänker är, vad ska jag göra med Emil, ska jag försöka springa in till sovrummet, ta mobilen och ringa mamma eller Albert och be dem komma fort som fan, eller ska jag kollapsa här på dusch golvet, kommer jag ligga avsvimmad 1 min eller en halv timme, efter ett bra tag liggandes i fosterställning i duschen får jag tillbaka normal känslan. Men istället kommer stans huvudvärk, kallsvettig och helt matt i kroppen. usch och fy.. Men om det hade att göra med att jag har/hade haft ont i ena bröstet sen kvällen innan vet jag inte, kunde knappt ta på bröstet undertill, visade bröstet för barnmorskan när hon kom och visst var det en rödrodnad och STENHÅRT, visade sig vara början till mjölkstockning eller mjölkstockning, så jag fick rådet, ta vetekudde, håll varmt, massera, massera, massera, amma, amma, amma, massera. Så hela gårkvällen och nu på morgonen har jag hållt det varmt och masserat, äntligen har det nästan släppt helt, AJ så ont det gjort.

 

Dagarna bara flyger förbi här hemma, tiden har aldrig gått fortare och för en gångs skull får man inte ångest över att man varit hemma i flera dagar utan att gjort någonting, förutom mysa, gosa och snuffa på lilleman. Albert var hemma hela förra veckan och vi hade en drös med folk här som ville gosa bebis. Mamma, Anders och lillebror var här redan kvällen vi kom hem, fick ett jätte fint babygym. Ida och Oskar var här i tisdags, dem kom med tååårta och jätte fin tröja, jeans, body, gosefår och strumpor till Emil, tusen tack. 

 

I onsdags var vi uppe på bb igen, för Emil hade gått ner lite mer än 10% i vikt, vilket är på gränsen för vad dem ska, så fick hjälp med amningen, han tar inte brösten tillräckligt långt in i munnen, så jag använder mig nu utav en amningsnapp vilket funkar kanon, för mjölken är det inget fel på, jisses haha! Efter vi varit där åkte vi hem till Alberts mamma så Emil fick träffa sin farmor för första gången, fick jätte fin body, mössa, strumpor och kofta och byxor som hon hade stickat, jätte fint! 

 

I torsdags tog vi första rundan ute med vagnen, gick inte så jätte långt då jag har haft rätt ont där nere i kissimurran, äntligen har det nu nästan slutat göra helt ont och ömma, känns bara när man sitter på någon hård stol. I fredags var vi på bb igen och kollade så Emil hade gått upp som han skulle i vikt, 100 g på två dagar, så det var toppen. Gjorde även hörseltest som var godkänt så nu är han fit for fight. Emilia kom sen förbi en stund, efter de kom mamma och Anders igen och skulle gosa och så även Alberts pappa. När dem åkt hem kom Oscar förbi och hälsade på. 

 

I lördags lämnade vi ifrån oss våran skatt för första gången, jag och Albert behövde köpa lite saker hem. Så vi lämnade Emil hos mamma och Anders, (man ska ju hålla bebisar borta från folkmassor, köpcentrum, förskylda pga de där RS-viruset). Så vi åkte och köpte amningsbhar, dregglisar, lite nya kläder till mig och lite annat smått och gott, tror aldrig vi har avklarat ikano så fort som då, haha. Åkte sen hem till dem och åt lunch, och när vi kom hem kom Andreas hit, Emil fick 2 bodys och byxor, tack så mycket! 

Ny vecka, Albert började jobba igår, så vi har varit ensamna hemma jag och Emil. Men han är så go, han bara sover, byter blöja, tittar, äter, knorrar, grimaserar, sover, äter och byter blöja. Och tiden går riktigt fort så man hinner knappt göra något annat. Förövrigt det här med vikten som jag var så orolig för i början, allt var i onödan och vad är lite viktökning när man får världens finaste utav det?. Dagen innan förlossningen vägde jag 73 (+14kg), dagen efter förlossningen var jag nere på 68 (-5kg) och idag 8 dagar efter förlossningen är jag nere på 65,4 (-7,6 kg). Så till min startvikt 59 kg, har jag "endast" 6,4 kg kvar. Visst det kanske är dem kilona som är det svåraste att bli av med, men så fort jag klarar av och får börja träna så är det nog nemas problemas, heeeya! 

 

 

 

Natten den 27:de januari vaknade jag kl 04.00, skulle gå på toa som nätterna innan, känner sen plötsligt va ont det gör i hela magen och ryggen som straxt efter klingar av, tar inte många minuter innan det gör såå ont igen, försöker somna om men det slutar inte, kändes som någon hade dragit ett snöre in genom magen och i ryggen och drar åt så hårt de bara går och sen släpper. Jag som alltid undrat hur man vet att man har värkar, det var ingen tvekan om saken. Jag startade min värkapp på mobilen, hade 2 värkar på 10 minuter, som höll i sig i ca 60 sek. Efter någon halvtimme-timme kom värkarna med 3-6 minuters mellanrum, under den timmen hann jag googla en hel del, skräckförlossningar när folk som varit öppna helt, som inte hunnit till förlossningen eller som haft sådär i veckor och dagar. Jag ringde ialf till förlossningen och frågade, dem sa att jag skulle vänta tills de kom mer regelbundet ungefär var 3:de minut. 

 

Knaprade värktabletter och la mig i ett bad någon timme, det hjälpte för stunden, men så fort jag var uppe ur badet blev de hundra gånger värre, så ont det gjorde, vandrade runt i lägenheten, väckte Albert då och då, men han var så trött så jag vet inte om han märkte hur jag bökade upp och ned från sängen, vandrade runt, runt i lägenheten och vek mig av smärta. Tog inte lång tid innan värkarna var regelbundna men jag vågade inte tro på det så jag fortsatte vandra runt i min egna värld och tog emot värkarna. Albert vaknade till på morgonen, började spela xbox och fick sen för sig att börja packa en egen väska med lite saker, fast båda var rätt inställda på att det här är bara förvärkar det kommer inte hända något idag..

 

Vid 11 ringde jag förlossningen igen och berättade att jag haft regelbundna värkar ett bra tag och att jag badat och tagit värktabletter, till svar fick jag "orkar du inte mer? gör det ont? klarar du inte av att vara hemma?" Nej, och jag vet inte hur det ska kännas, det är första gången jag ska föda.. Hon bad oss komma in om en timme då det inte fanns ett ledigt rum innan dess.. 

 

Vägen från bilen, genom sjukhuset, in till förlossningen höll jag på att svimma jag vet inte hur många gånger, jag mår illa av sjukhusdoft, värkarna fick mig att vilja hoppa ur min egen kropp och vetskapen om att vi kommer få gå tillbaka den här biten snart igen gjorde inte saken bättre. Men vi kom in på förlossningen halv 1, kopplade på ctg och Mamma kom snart därefter. Och när jag såg på skärmen att jag bara hade 2 värkar var 10:de minut kände jag bara vafan stannade vi inte hemma för. (jag har hela tiden sagt jag vill inte komma in till sjukhuset för att sen behöva åka hem igen, då går jag hellre hemma och tar smärtan). Sen kom en jätte gullig tjej in och skulle kolla hur öppen jag var, när hon klämde ur sig du är ju öppen 5 cm, det blir bebis ikväll! Så tittade jag bara på Albert som nog blev snäppet mer chockad än mig, IKVÄLL? (albert som gått och sagt till mig under morgonen, de blir nog ingen bebis förens typ onsdag, inte det roligaste att höra när man håller på att gå av på mitten) Men hon va helt övertygad om att den skulle komma innan kl 21.00 för då slutade hon.. De var svårt att smälta..

 

Tog inte lång tid innan jag bad att få något mot smärtan och värkarna som mest kändes i ryggen, jag provade kvaddlar, HELVETE så ont det gjorde att ta dem, kändes som getingar som stack mig för glatta livet i ryggen, men bara efter någon minut var all värk i ryggen borta, himmelriket. När det efter någon timme började gå ur, satt jag på en stol i duschen och tog strålen mot magen och ryggen, efter det gick jag på lustgasen, jag säger bara det, bästa bästa vän, vet inte om jag skulle klarat mig utan den, värkarna gjorde så ont men med den där försvann man bort i en annan värld, eller känslan av att vara fullast i rummet.

När jag sen var öppen 10 cm och krystvärkarna kom, var den "smärtan" INGENTING emot värkarna som var innan, jag kände knappt krystvärkarna, ibland hittade jag på egna och så följde kroppen med och gav mig värkar. Men det som gjorde ont, var att krysta ut det där jääävla huvudet och inte nog med att det åkte in och ut typ 4 gånger, och det var väll typ där jag skrek första gången den dagen, något med att "nu vill jag inte vara med längre, jag orkar inte mer".. Sen får man höra, en värk till sen är han ute, tror ni den där värken kom? jag hörde hur dem började prata och säger, gud va typiskt, så kanske efter några sekunder, minuter? sätter dem in något som får igång en värk och där kom vår prins ut, världens finaste, underbaraste mirakel.