Jag har ju små ont i rygg och mage i mellanåt, främst ryggen. Och då tipsade Inga-lill om en gördel, aldrig hört talas om innan, men sen satt jag och läste om det lite på internet, och det har hjälpt många som haft ont i rygg, mage och benen, det ger ett bra stöd åt både mage och rygg. Så nu ska jag testa. Och många använder det även efter förlossningen för det hjälper tydligen kroppen att återhämta sig snabbare. Väl värt ett försök.

 

Ledig dag, spenderade förmiddagen hos Emilia, år och dagar sedan sist, så hade lite att prata om, haha. Fick lunch och sedan cyklade jag hemåt. Tog bussen in till staden och mötte upp Albert, stor dag, pojke eller flicka. En envis grabb där inne i magen för ville verkligen inte visa vad som döljde sig mellan benen, men barnmorskan såg pungen och snoppen flera gånger, så vi litar på det. Allt känns mer verkligt nu, förut har de varit en anonym bebis, nu är det en pojke, en Emil. älskade älskade lilla unge. Medans vi låg och tittade på ultraljudet, satt Albert och tänkte va ungen skulle ha för kläder om de blev en tjej eller kille, haha okej? Hade sen kontroll hos barnmorskan, sf mått 25, blodsocker, järnvärde och allt annat var normalt. Jag, bebis och magen är helt normal, alltså inte för liten, inte gått upp för lite och inget annat än, noooormaaaalt! 

 

Mamma, Anders, Malin, Ingalill, Tilda m.fl trodde tjej, medans
Jag, Albert, Ida, Oskar, Emilia, Morfar m.fl trodde kille, VI VANN! haha

100 dagar kvar tills det är beräknat att bebis ska titta ut, 180 dagar har paserat. Vart tog dem dagarna vägen? Kändes som det var någon månad sen vi plussade. Just den där månaden då jag verkligen inte trodde att det gick vägen. Och om prick en vecka får vi veta mer om dig, om du är vår dotter eller son, en flicka eller pojke. 

 

Jag känner mig inte gravid, får man säga så? Jag har lite små ont i ryggen på kvällarna, har gått upp 3,5 kg (helt normalt) men jag har aldrig vägt över 61 kg, och jag går upp för att jag ska, inte för att jag äter godis, det är bara en siffra. Men jag kan inte rå för det, jag vill inte svälla upp, jag kommer att svälla upp, jag vänjer mig väll.. Jag älskar endå den där magen, den växer, bebis växer, nu känner jag av varje dag att det är vår skatt där inne, förut var det bara som en degklump för mig. Svammel svammel.. 

 

När man ser sin mage varje dag tycker jag inte att man märker om den vuxit eller inte, men är nu inne i v 25. Och kollar man på  bilderna så har den allt vuxit rejält från v 20 till 25. Och jag är så trött på att höra va liten mage du har, du kan omöjligt vara i 6 månaden, ALLA ÄR VI OLIKA! Finns visst inget lagom, antingen är man för stor eller för liten. 

 

Idag har jag haft så jäkla ont i magen, eller utanpå, på skinnet eller vad man ska säga, hah. Spänt som fan, skinnet vidgar sig väll ytterliggare för att kunna göra min mage ännu större, hjäälp. Nä men när jag skrattat, nyst och hostat så känns det som magen ska spricka. Men jag trivs med min mage, nu syns det att jag är gravid, det är mysigt. Men mina tröjor börjar bli för korta, blir som en springa där nere, tuttarna och magen tar för mycket plats, haha. Går ofta i Alberts tröjor på jobbet, så mamma tycker jag ser ut som en urken morsa som inte har något som helst modeintresse, schyssst! HAHA (på vårt jobb är det kallt så inutahelvete, hellre jobba varmt och bekvämt än att gå runt och se snygg ut, jag har ju redan min karl? hahah)

 

Nu har vi gått in i v 23, jämför jag från förra veckan så har det nog inte hänt något alls. Eller så hade jag ätit mer godis förra veckan innan jag tog bilden, haha. (tar bilderna på kvällarna nu). Jag mår toppen, förutom bäckenet som gör ajaj vissa dagar.

Jag började på 59 kg som min startvikt, gick ner några kilo i början, men nu har jag gått upp 2 kg till 61 kg. Fortsätter vi såhär blir det ju grymt, jag är livrädd att gå upp massa kilon som jag sen inte kommer klara av att gå ner. "peppar peppar". Bebis som sparkar känner jag varje kväll och ibland på dagarna. Och jag har hört folk som inte kan sova om nätterna för bebis sparkar så mycket, tydligen gör vår bebis det med, bara det att jag har aldrig några problem med att sova "peppar peppar" haha, för härom kvällen somnade jag före Albert och han låg och höll om mig och då kände han massa sparkar och buffar, lille hjärtegrynet! 

Magen är mysig nu, lagom stor, på kvällarna och morgonen när jag ligger i sängen på sidan känner jag ofta små buffar, och i lördags kunde Albert också känna små sparkar, så mysigt. Men jag längtar och väntar tills allt blir tydligare, då sparkarna kan kännas när som helst under dagen, när det är självklart att det är bebis som ligger där inne och bökar. 

 

Idag gick jag i mina nya skor, har inte haft och har inte det minsta ont i ryggen, LYCKA, fyfan så skönt och endå har jag slitit och stått upp hela dagen förutom vid lunch. Annars är jag väldigt noga med att stå och sitta ned ungefär lika mycket för att slippa smärta. Låt det fortsätta såhär, låt det vara mina jäkla platta converse som min rygg hatat. Men istället har jag fått känna på sådan jäkla magvärk, växtvärk? eller det har stramat och gjort piss ont i magen idag, kännts som man har gått och "putat ut magen allt vad man har hela tiden" har knappt kunnat stå rak lång vissa gånger och när jag sitter ner och ska ställa mig upp känns det som att magen spricker nere vid livmodern, helvete så ont..

Min morfar är helt fascinerad över att min mage växer, nu kan man inte ta miste om att jag fått en redig kula. 2 kunder har vågat sig på att fråga "när kommer den?" (vilket jag aldrig skulle våga till någon man inte känner, tänk om den bara är tjock? HAHA). Morfar står nu mer och tittar på min mage när vi pratar och går och tar på den, hah ovant att se sitt barnbarn som en tjockis? Jag tror minsann att jag kännt flera "buffar/sparkar" idag på morgonen och eftermiddagen, det återstår att se, vet ialf att du mår bra där inne pyret och det är huvudsaken.

I fredags hade halva graviiteten paserat, 140 av 280 dagar. Sen är jag ju medveten om att jag kan gå över tiden, men man måste ju ha ett datum att utgå ifrån. Idag är det 137 dagar kvar, tiden som har gått har svishat förbi, men 137 dagar kvar känns som en evighet. Vi längtar efter dig!

Här kommer en ny bild (tagen för 2 dagar sedan) jämför med förra veckan, det har ju hänt MASSOR på en vecka? 

 

 I måndags jobbade jag halv dag, så himla super duper skönt. Åkte in till staden, mötte upp Albert och så gick vi på andra ultraljudet, man ska ju vara lite kissnödig, jag blev så kissnödig innan ja tog bussen så hällde i mig 3 glas vatten direkt efteråt, inte smart höll på att kissa på mig när hon tröck och höll på, haha. Men bebis mådde jätte bra, det var en "normal" bebis, haha 20 cm och ca 280 g, läskigt. Hon frågade om jag känner sparkar som alla andra, hah men hon fick förklaring på mitt nej då jag har moderkakan i framvägg vilket dämpar sparkarna, så när bebis blir lite starkare och buffar och bökar ännu mer kommer jag att känna! Hon kollade efter könet men den lille låg med rumpan mot min navel så det var för skuggigt för att kunna se, men om 1,5 månad vet vi om vi får en pojke eller flicka, åååååh... 

 

 

 

 

Sen jag blev gravid drömmer jag JÄMT, varje natt. För någon vecka tillbaks var det bara mardrömmar, vidriga, vaknade upp mitt i natten av att jag grät, eller hoppade ur drömmen, väckte Albert och somnade om i hans famn. Nu sen 4 dagar tillbaka är det bara drömmar om att jag kommit på Albert att han är otrogen, jag har stått och sett på när han kysser en annan, jag har stått utanför ett fönster och sett han haft sex och varje natt är det en ny tjej. Jag välkomnar dessa mardrömmar igen, när vi bor i tält, jag är vän med en som springer runt med kniv och mördar folk. 

 

 

Hade så fruktansvärt ont i hela magen igår, visste inte vart jag skulle ta vägen när jag kom hem från jobbet. Kunde inte stå upp, kunde inte ligga på mage, rygg eller sidan, det enda som hjälpte va att ligga i badet. Som tur var vaknade jag upp och mår som vanligt. Förutom denna jävla hals som kliar sönder.. 

 

Kvällsmage, på något vänster ser magen jätte stor ut i verkligheten och i spegeln, men på bild vill den inte få samma verklighetsuppfattning, haha. Och i morse vaknade jag och "hela magen" låg åt höger, såg skit skumt ut, rörde på mig och la mig åt vänster men den flyttades till höger igen, såg så kul ut. 

Åkte till Ljungsbro marken med Albert i lördags, tog 3 min att gå igenom hela skiten, jag var ute efter strumpor, älskar marknadsstrumpor, men icket, fanns inte ett enda stånd med strumpor, då förstår man hur jävla dåligt det var va? hah. Inga-Lill var ialf där och sålde ut massa bebiskläder från Amberlia (finns på nya tanneforsvägen). Jag tycker det är skit svårt att köpa kläder om man inte vet om det är tjej eller kille, men hittade ialf några neutrala som passar till båda, 150 kr, som hittat!

 

Idag var Clas på jobbet, en säljare till oss. Alla tycker typ att jag borde vara jätte tjock och gå och vingla fram, haha. Men han kläcker ur sig "man ser ju bara magen om man tittar". Klart som fan man bara ser om man tittar, tittar du på ryggen ser du ju ingen mage, herregud! På bilden ovanför tycker jag förvrigt att magen ser JÄTTE stor ut, den växer ju från morgon till kväll och detta är efter lunch, och folk tycker att jag inte är stor? jag är STOR..

Eller som killen på 5-6 år igår, "Är du sådär tjock eller är du med barn?" Tur för dig unge man att jag är med barn. Hans mamma höll på att skämmas ihjäl och jag bara älskar barn ;)

 

Mamma fick även höra på bebis hjärtljud idag, hon började typ tjuta och har "döpt" bebisen till grodan?! och hon tror stenhårt på att det är en tjej, hon säger hela tiden HON, undra hur omställningen blir för henne om det sen visar sig att det är en HAN! hah.

HELVETE va svårt det är, fortfarande att ta magbilder, haha. Ny strategi ta alla bilder på morgonen och från samma  sida varje vecka. Imorgon går vi in i v 18, kändes som jag skrev igår att vi gick in i v 17? Och om 2 veckor är det dags för andra ultraljudet, längtar!

 

Det enda jobbiga med graviditeten för min del (förutom att jag mådde små illa i början) är att jag har yrsel ggr 100, känns som jag är tillbaka i tonåren då jag svimmade allt för ofta. Varje gång jag ställer mig upp svartnar det och jag måste ta tag i något, peppar peppar har jag endast svimmat en gång. Och min jävla värk i ländryggen i slutet utav dagen. Förutom det så har jag nog aldrig mått bättre!