Under graviditeten får man ju massa information om allt möjligt och man går på föräldrakurser och de pratas, man får råd och tips och trix om allt möjligt, om graviditeten, om förlossning och när barnet kommer ut.. Men jag saknade någon som sa hur MAN SJÄLV MÅDDE efter förlossningen. Visst förstår jag att man har ont där nere, man trycker ju ut en klump genom ett "litet hål" och att man blöder efteråt. Men att man hade sååå ont där nere, att man inte kunde sitta utan att det gjorde åt helvete ont, fick sitta på kuddar och bulla upp filtar så man satt någorlunda bekvämt. Eller att man var helt svag i kroppen, gå några meter var ju som att springa spåret och dessa eftervärkar, aaj..

 

Eller det här med amning som är SÅ NATURLIGT, "det kan göra lite ont, du kan få lite små sår, det kommer spänna lite". Jag hade problemet att lilleman inte kunde ta bröstet, jag har fortfarande mina normala bröstvårtor, oftast brukar dem ju bli "längre" ju mer dem suger, men icke. Han fick inte in bröstet tillräckligt långt in, så han släppte hela tiden, så jag fick jätte bra hjälp uppe på bb och började med amningsnapp, vilket fungerade kanon. Nackdelen är att det är jobbigare för bebisen att suga och tröttnar fortfarande, vilket leder till att bröstet töms aldrig och kan och i mitt fall leder till mjölkstockning, fick feber, frossa och mådde dåligt i hela kroppen. För att få bort det måste man tömma bröstet, massera, lägga på värme, amma tills det släpper, men efter 3 mjölkstockningar fick jag nog, jag vill inte må dåligt, ägna hela dagarna åt att hålla brösten fria från mjölkstockningar så jag gav upp amningen.

 

Först kände jag det kan jag ju inte göra, jag kan ju inte sluta amma, Emil är ju endast 2 veckor gammal, men det är ju ens eget val och idag är ersättningen så pass bra att det skadar inte honom och hellre en glad mamma, som ger en glad bebis. Så nu är jag uppe i att trappa ned amningen, vilket går kanon och så mycket bättre jag mår! Amning är inte naturligt för alla, det finns många orsaker till att det inte fungerar för en själv. Och jag är så glad att lilleman tar flaskan och att han mår bra och går upp som han ska är det viktigaste!