3 veckor kvar till bf, det är ju typ som att gå och vänta på nästa mens, alltså ingenting (för den kändes de ju som man fick precis när den tagit slut) tänka sig att jag inte har haft mens på 9 månader, tiden har gått så otroligt fort! alltså har vi våran lilla grabb här om MAX 5 veckor, så underbart!

 

Jobbar 2 veckor till, 8 arbetsdagar, jobbade min sista helg förra helgen, så ingen mer helg. Det är för stressigt, för tugnt, svårt att säga nej och svårt att få hjälp. Vill inte slita ut mig i onödan. Ryggen har redan börjat säga emot lite, försöker att inte bära någonting, be om hjälp till allt som innebär ett lyft och att gå ner på knä så gott det går. Men jag förstår mig verkligen inte på dem som går hemma, som gått hemma flera månader, vad gör ni? hur klarar ni av det? läser och hör om folk som gått hem 3-4 månader innan bf, skulle riva väggar och tak hemma.. men ja alla är vi väll olika, eller så har jag väll en sjudundrande bra graviditet? PEPPAR PEPPAR!

Ikväll skulle vi åkt hem till Ida och Oskar, slappat och ätit mat. Men självklart så fort snön faller ned så ska dem där grabbarna ut och skotta snö, så det blir ensam kväll, tjocka i sig onyttigheter och se fram emot imorgon istället och hålla tummarna att inget kommer ivägen då :)