Många som hörde av sig igår och frågade hur jag mådde, jag mådde kanon bra, inget ont över huvudtaget, bara jäkligt svullet, ser ut som jag hamstrar. + att Emil sov hos mamma och Anders så jag var barnfri, kanon skönt. Men sen kom natten, lilleman vägrade sova han skrek, grät och var glad omvart annat, han skulle bara inte sova, från 01.30-05 var vi vakna och där i mellan mådde jag såå illa, sprang fram och tillbaka till toan för att försöka spy men gick inte, en timme bosatte vi oss på toan jag hukandes över toan och E stod bredvid, vilket stöd haha herregud men när man äntligen lyckats spy, såå mycket bättre man mår, förutom frossan som kommer. Var så irriterad på A för hans sömn är såååå viktig att jag skulle vilja .... Skulle han må dåligt/va sjuk vad som så skulle han tvinga mig vara vaken och hjälpa honom men det är skillnad, fy fan. Inte nog med att det är jobbigt att må dåligt det är så mycket värre när man har ett barn man måste ta hand om samtidigt. A på natten och på morgonen skulle jag kunna vara utan, det humöret och han är helt veck? normalt?!

 

Idag är jag helt slut i kroppen, står jag upp svimmar jag typ och får knappt i mig någon mat, och tar jag värktabletter spyr jag och tar jag dem inte så har jag så ont att jag mår illa, vad väljer man? A var snäll och kom hem på sin lunch bytte kläder och blöja på Emil, & vi har ju inte en stilla sittande grabb här hemma han är överallt och det går inte att bara ligga från soffan och titta på honom, ååh låt mig vakna upp imorgon och va normal!