Innan vi fick barn fick vi hela tiden höra, passa på att sov nu för det kommer ni inte få göra på länge sen, njut av varandra för det finns ingen tid för egentid och vuxenmys. Glöm en lång skön dusch och tid för att fixa hår och smink. Du kommer gå i nerspydda, svettiga kläder med hål i. Håret har inte sett schampo på en vecka och ansiktet har aldrig fått vila så länge.. Och det här med att komma i tid, ni kommer aldrig kunna passa en tid.. Så fel, så fel jag är inte "handikappad".. Och de som skyller på att det inte hinner städa att hemmet är ett rent kaos kan inte skylla på att det inte finns tid, det handlar om vad man prioriterar jag priorterar inte jämt städning men det går alltid att ta sig tid!

 

Sen vi fick barn så har livet börjat, det här är livet. Jag har aldrig haft så roliga dagar fast att vi ibland klättrar på väggarna men ju mer Emil växer ju mer kan man göra tillsammans och prata med varandra, han är som min kompis. Ibland blir jag arg och irriterad på att han inte lyssnar, kastar saker och pillar där han inte ska. Men det är 5% resten är u n d e r b a r. Jag har haft dagar då jag brutit ihop och gråtit en skvätt, dem dagar är räknade på en hand. 

Jag sa innan Emil kom att jag inte vill ha ett blygt barn och att vi skulle lämna bort honom en gång i månaden om de så bara var för en timme eller en dag, riktigt så blev det ju inte ;) men jag vill att han ska känna trygghet hos andra, att vi ska få sakna och längta. Och där måste jag säga att vi har lyckats Emil är framåt och tyr sig väldigt lätt till andra, han älskar barn som vuxna och är så nyfiken på världen! Jag älskar att spendera mina dagar med dig, du är mitt liv!