Va tomt det var här hemma igår. Tänk att den här tomheten levde man med förut, det här var ens vardag, ens liv. Ingen som kryper upp i ens famn ger en kram eller som tassar runt med sina små fötter på golvet. Eller som för den delen skriker och gnäller ibland de var bara Alberts och mitt gnäll då ;) 

Men det är ju nyttigt att sakna och ha lite egentid. Och han får ju egentid med mormor. Och vi får lite gjort här hemma, drog en storstädning här på morgonen och plockat iordning överallt, välbehövligt! Men nu blir de jobb sen hem till min saknade vän :)