Just ja jag är ju gravid med det glömmer jag typ bort min Karl med. Vore det inte för att tantröd inte kommer och hälsar på en gång i månaden som annars så skulle jag aldrig tro påt. Så ogravid känner jag mig. Längtar något fruktansvärt efter en liten kula och dem där ljuvliga sparkarna. Annars kan jag gärna må som jag mår. Kanon! Det enda som skiljer sig den här graviditeten mot Emils är att det går s å fort nu. Redan vecka 15 lixåm känns som ja plussa igår...